Last day in Delaware

Några dagar innan jag skulle tillbaka hem igen hade jag ett "Going away party" för de som ville komma. Först med både familjer och vänner med lite mysig grill och de som inte kunde komma till festen som höll hus lite senare kom på eftermiddagen för att kunna säga hejdå. Det var en hel del människor som kom och det var lite blandade känslor. Vi hade kul, käkade god grillad mat som Jacks pappa Jim hade lagat (vi höll till i deras hus) och spelade musik. Sen när alla föräldrar hade gått hem satte den riktiga festen igång i deras källare. Spelade beer pong och hade bara as grymt! Det började bli lite sent och folk gick hem lite då och då, så jag fick säga hejdå till mina vänner i omgångar vilket var väldigt påfrestande! Jag sa hejdå, grät, fick samla ihop mig, sätta på ett leende och gå tillbaka in till mina gäster. Jag hade hållt mig ganska bra med tårnarna när de först människorna hade gått, men den var det dags för två av mina närmsta att gå hem... Maddie och Noah.. Jag fick ett fint armband av dem och tårarna började forsa. Det var så jobbigt att säga hejdå till dem eftersom jag träffat dem nästan varje dag i ett år, vi hade både haft klasser, kör, fieldtrips, myskvällar och många stunder tillsammans.

Men till sist kom den dagen som jag länge hade velat undvika. Jag hade städat ur mitt rum och packat ner allting i min resväska. Det var en heldel som jag var tvungen att slänga som jag inte fick med mig. Jag stannade uppe hela natten utan att komma hem och sov inte en blund på hela natten. Jag spenderade min sista natt med Eric och med mina bästavänner hos Jack. Innan det var dags för mig att gå hem från Jack så stod vi alla i dörröppningen och kramades om gång på gång. Ingen av oss ville att jag skulle gå. Så säger Rudy "We should give you something so you can think about us everyday" och helt plötsligt börjar alla ge mig några av sina personligheter. Jag och Amanda bytte örhängen. Rudy gav mig sitt hårband som han alltid hade och en nyckelkedja. Chris tog av sig sin tröja och gav till mig. Deonte och Jack gav mig sitt skolID och jack sprang även upp för att hämta något mer. När han kom tillbaka hade han två plastarmband på sig där det står I LOVE BOOBIES på och alla bara frös till... tydligen så var det en mycket speciell gåva, armbanden var helt utanvända för han har haft på sig de varje dag i hur länge som helst haha!
Helt plötsligt hade jag en hel låda med saker och minnen. Tillslut var jag tvungen att vända mig om och gå. Vi kramades en sista gång, med tårarna rinnandes och jag gick ut ur huset. Solen var påväg upp och ingen förutom jag som gick på gatan var vaken. Man har hört att hjärtesorg är den värsta slags sorgen, och det kan jag intyga. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den natten och morgonen, och jag vill aldrig göra det igen.
En timme senare kommer mamma och pappa och hämtar upp mig. Jag packar ihop mina grejer, säger hejdå till värdfamiljen och sätter mig i bilen. Jag tittade bak och såg hur vi lämnade mitt hus och mitt område och körde bortåt. Jag grät hela bilfärden till New York.

Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att lämna som det var. Det var inte bara ett ställe där jag hade lärt känna nya människor, utan det var min vardag och mitt nya hem. Det tog ett bra tag att anpassa mig till livet hemma i Sverige igen. Jag tänker fortfarande på mitt liv i Usa och på mina nära och kära jag har där flera gånger varje dag. Jag saknar verkligen allting jätte mycket. Men samtidigt så är jag så jävla glad över allt jag har fått vara med om så allt känns värt det på något sätt. Det är absolut någonting jag skulle valt att göra 1000 gånger om!