Mamma och Pappa på besök

Det har gått några månader (alldeles för många) sedan jag skrev ett inlägg här på min blogg om mitt utbytesår till Delaware, USA. Det var ytterligare några saker som jag upplevde och som för alltid kommer att finnas i mitt minne, som jag ännu inte fått ner på bloggen. Så trots att jag nu har varit hemma i Sverige ett tag tänkte jag ändå skriva ner det.


Att träffa mamma och pappa igen
Några dagar innan jag skulle ta studenten där nere så hade mamma och pappa planerat att komma och hälsa på för att sedan ta med mig tillbaka hem. Deras plan var från början att komma ner utan att säga något till mig och så skulle de överraska mig på en resturang tillsammans med min värdfamilj. Men som tur var så gjorde dem inte det, mamma kunde inte hålla sig från att berätta om deras planer för mig. Jag visste vilken dag de skulle komma till Middletown men inte exakt vilken tid de skulle anlända på hotellet. Jag var i sån extas den kvällen och kunde inte vänta till dagen efter med att få träffa dem så jag tog med mig Amanda och åkte till Hotellet Hilton In.
Jag frågade receptionisten om någon Mats och Eva Ahlman hade checkat in? Hon fick inte säga någonting pga säkerheten. Jag förklarade för henne att det var mina föräldrar jag inte sett på ett år och visste inte om de var här eller inte, jag ville så gärna träffa dem, men kunde bara nöja mig med att veta om de var där. Hon såg antagligen längtan i mina ögon och hur desperat jag var, så tillslut sa hon "Ja de är här". Den blandade känslan av nervositet och extas jag hade i kroppen går inte att beskriva. Jag bad länge och väl om jag kunde få numret till deras rum, men det var lite väl mycket tyckte hon. Men efter att på alla sätt kunnat bevisa att jag är jag, dotter till Ahlmans, så sa hon ändå okej, och gav mig numret. Jag och Amanda sprang upp, knackade på och mina händer skakade av någon anledning. De där 5 sekundrarna innan dörren öppnades var nog de längsta i mitt liv. Tillslut öppnas dörren och jag möts av mammas chockade men glada ansikte. 1.....2.....3......TÅRARNA FORSAR.
Jag, mamma, pappa och söta Amanda står i dörröppningen och bara kramar om varandra. Det var så skönt att ses igen på riktigt, efter att bara ha pratat på skype en gång i månaden.
Sedan satt vi bara på deras rum en stund och pratade innan jag och Amanda åkte hem till oss igen och lämnade dem att sova efter en lång resa.

Under hela året hade jag aldrig haft hemlängtan, men jag hade såklart saknat min familj många gånger. Men att få känna på dem igen kändes nästan overkligt och det underbara med ens familj är att det spelar ingen roll vart man är eller hur länge man är åtskilda. Kärleken kommer alltid att vara lika stor och aldrig försvinna.

De stannade resten av veckan och såg lite hur min vardag var, träffade min värdfamilj och mina vänner, var på lunch med mig och min pojkvän Eric, kollade runt i staden och såg lite av den amerikanska kulturen som hade blivit min vardag. Jag tyckte det var jätte kul att höra deras kommentarer på hur de uppfattade omgivningen, sådant som jag blivit blind för. Men samtidigt så betydde deras närvaro att min resa snart skulle ta slut, vilket jag inte ville inse....inte riktigt än.

Graduation

Ett helt läsår hade passerat. För mig var det inte bara ännu ett läsår jag hade tagit mig igenom. Det var ett år där jag hade börjat helt ensam, där jag inte kände någon och inte visste någonting om kulturen, samhället eller människorna och där jag inte var van vid engelskan. Jag gick från att vara ensam till att ha skaffat mig en ny vardag och ett helt nytt liv med underbara vänner omkring mig. Ett år som har gett mig så mycket glädje, upptäckter, erfarenheter och även en hel del svårigheter som fick mig att växa inombords.

Så när graduation, den amerikanska studenten. kom så var det jätte svårt att acceptera att det var det sista steget på min resa. Jag var super glad över att få vara med om graduation. Precis som alla mina skolkamrater var jag så taggad på att gå upp på scenen och ta emot det där diplomet som säger
"Yes fan, du klarade det, Grattis!" 

Alla studenter hade på sig den klassiska outfiten med en Cap & Gown, dvs en fykantig hatt och en lång käpa. Eftersom skolans färgen är vit och blå så bar tjejerna vita käpar och killarna blåa.

Ceremonin började med att alla studenter gick in på rad. Först var det skolans Ess som satte sig längst fram och sedan placerades resten ut i bokstavsordning. Vi som var med i kören gick direkt upp på scen medan resten satte sig på sina platser. Vi sjöng en hopsättning av några låtar som vi själva röstat fram och som Mr Tejada gjort en mix av som han kallade "The Mash-Up". Sedan bestod resten av tiden av tal av "viktiga personer" och det kändes som en eeevigheeet! Tillslut började alla vrida på sig på stolarna... det var tal, efter tal, efter tal efter tal så man höll på att somna. Men till sist var det dags för det som vi alla kom dit för... diplomutdelningen. I bokstavsordning gick vi upp mot scenen, ens namn ropades upp, man gick fram till rektorn och tog emot diplomet till ljudet av skrikande och hejande vänner, familjer och främlingar och gick tillbaka till sin plats.

Sen kom stunden som man ser på alla amerikanska filmer. Ceremonin är slut och helt plötsligt kastar studenterna upp sina studenthattar i lycka! Alla börjar kramas och familjerna kommer ner, man grattade varandra, kramades, grät, kramades, skrattade, grät.... det var så mycket blandade känslor för alla tror jag! Det var framförallt jobbigt att krama om Catie. För oss var det vårt hejdå...
Hon skulle åka till stranden för att börja jobba redan dagen efter så vi skulle inte se varandra mina sista dagar i Delaware. Tårarna bara forsade när vi stod och kramades. Usch det var så jobbigt...

Jag fick en liten present av henne. Hon hade samlat ihop några minnen som vi haft under året och lagt i en ask, såsom homecoming biljetten och en bild från den, och en snäcka, örhängen och en söt nallebjörn där hon skrivit ett fint meddelande på. Och jag gav Catie min present, som var en mugg med en inprintad bild på av mig Catie och Amanda på. Sen så sa vi vårt sista hejdå och vi skiljdes åt.

Jag, mina föräldrar, Eric, min värdfamilj, Chantes pojkvän, Amanda och hennes familj och vänner till familjen åkte sedan iväg och käkade middag på The Cracking Barrel. Det var supermysigt, men jag tror dock inte att mamma och pappa uppskattar den feta amerikanska maten så mycket med mycket kolhydrater och lite eller inga grönsaker haha!

Catie, Jag, Maddie ,Amanda

NOAH!

Catie, Jag, Jena (efter en lång gråt stund med Catie)