Graduation

Ett helt läsår hade passerat. För mig var det inte bara ännu ett läsår jag hade tagit mig igenom. Det var ett år där jag hade börjat helt ensam, där jag inte kände någon och inte visste någonting om kulturen, samhället eller människorna och där jag inte var van vid engelskan. Jag gick från att vara ensam till att ha skaffat mig en ny vardag och ett helt nytt liv med underbara vänner omkring mig. Ett år som har gett mig så mycket glädje, upptäckter, erfarenheter och även en hel del svårigheter som fick mig att växa inombords.

Så när graduation, den amerikanska studenten. kom så var det jätte svårt att acceptera att det var det sista steget på min resa. Jag var super glad över att få vara med om graduation. Precis som alla mina skolkamrater var jag så taggad på att gå upp på scenen och ta emot det där diplomet som säger
"Yes fan, du klarade det, Grattis!" 

Alla studenter hade på sig den klassiska outfiten med en Cap & Gown, dvs en fykantig hatt och en lång käpa. Eftersom skolans färgen är vit och blå så bar tjejerna vita käpar och killarna blåa.

Ceremonin började med att alla studenter gick in på rad. Först var det skolans Ess som satte sig längst fram och sedan placerades resten ut i bokstavsordning. Vi som var med i kören gick direkt upp på scen medan resten satte sig på sina platser. Vi sjöng en hopsättning av några låtar som vi själva röstat fram och som Mr Tejada gjort en mix av som han kallade "The Mash-Up". Sedan bestod resten av tiden av tal av "viktiga personer" och det kändes som en eeevigheeet! Tillslut började alla vrida på sig på stolarna... det var tal, efter tal, efter tal efter tal så man höll på att somna. Men till sist var det dags för det som vi alla kom dit för... diplomutdelningen. I bokstavsordning gick vi upp mot scenen, ens namn ropades upp, man gick fram till rektorn och tog emot diplomet till ljudet av skrikande och hejande vänner, familjer och främlingar och gick tillbaka till sin plats.

Sen kom stunden som man ser på alla amerikanska filmer. Ceremonin är slut och helt plötsligt kastar studenterna upp sina studenthattar i lycka! Alla börjar kramas och familjerna kommer ner, man grattade varandra, kramades, grät, kramades, skrattade, grät.... det var så mycket blandade känslor för alla tror jag! Det var framförallt jobbigt att krama om Catie. För oss var det vårt hejdå...
Hon skulle åka till stranden för att börja jobba redan dagen efter så vi skulle inte se varandra mina sista dagar i Delaware. Tårarna bara forsade när vi stod och kramades. Usch det var så jobbigt...

Jag fick en liten present av henne. Hon hade samlat ihop några minnen som vi haft under året och lagt i en ask, såsom homecoming biljetten och en bild från den, och en snäcka, örhängen och en söt nallebjörn där hon skrivit ett fint meddelande på. Och jag gav Catie min present, som var en mugg med en inprintad bild på av mig Catie och Amanda på. Sen så sa vi vårt sista hejdå och vi skiljdes åt.

Jag, mina föräldrar, Eric, min värdfamilj, Chantes pojkvän, Amanda och hennes familj och vänner till familjen åkte sedan iväg och käkade middag på The Cracking Barrel. Det var supermysigt, men jag tror dock inte att mamma och pappa uppskattar den feta amerikanska maten så mycket med mycket kolhydrater och lite eller inga grönsaker haha!

Catie, Jag, Maddie ,Amanda

NOAH!

Catie, Jag, Jena (efter en lång gråt stund med Catie)